”NEEEEEJ!!! VAD GÖR DU? HUR I HELVETE KAN DU MISSA DET DÄR LÄGET?”  Skrek Åsa IFs tränare åt sin striker som precis hade missat öppet mål i den 79e minuten med ett tungt skott långt utanför, eller ja, tungt för damfotboll. Bollen flög långt utanför och in i ett stort och högt buskage som var planterat säkert  15 meter bakom Astrios mål. Trots ilskan från tränaren i Åsa IF hade de ändå en ledning med 1-0 mot Astrios damlag på Åsa IP.  Astrio var stressade och försökte, med 11a minuter plus tillägstid, att jaga ikapp 1-0 ledningen som Åsa IF hade, i följd av detta så var det ingen direkt som tänkte vänta och se om det var någon annan som kände sig för att gå och hämta bollen som precis hamnat i buskaget 15 meter bakom Astrios målvakt, utan två av Astrios fyra backar skyndade sig emot bollen. När den ena tjejen insåg att de var två som sprang mot bollen i buskaget stannade hon upp och lät Ida springa. Ida, med full fart, slängde sig in i buskaget med ett skrikande ”AAAARGHH” och förväntade sig själv att landa mjukt på axeln bland bladen.  Det gjorde hon. Det hon inte förväntat var dock att hon skulle hoppa in i en häst som gömt sig i buskaget innan hon landade mjukt på axeln.

Den helvita hästen tittade förvånat på Ida . Ida tittade ännu mer förvånat på den helvita hästen följt av en tystnad. Tystnadn bröts av ett högt skrik ifrån målvakten i Astrio, ”IDA?”.
Ida påmindes om att det var bollen hon skulle hämta, inte hästen, men efter närmare eftertanke tänkte Ida ”Vafan, det är väl inte varje dag man hittar en helvit häst i ett buskage som..... som.... har.... som har.... ett.... ett horn i pannan?” Ida blev ännu mer förvånad och även lite rädd. Hon tog ett steg tillbaka. Den helvita hästen med ett horn i pannan blev nervös av Idas relativt tillbakadragand uppförande och fällde upp sina vingar.  Ida insåg att den helvita hästen inte var en helvit häst, utan en helvit enhörning med ett horn i pannan.

Utan att direkt tänka och delvis av förvåning hoppade Ida upp på den helvita enhörningen och lutade överkroppen mot enhörningens nacke och viskade ”Visa vad du går för”.

Sagt och gjort, enhörningen ställde sig på bakbenen och flaxade till med vingana och flög iväg med en raketfart och lämnade inget annat än fartspår färgade i regnbågens alla färger och dova skrik ifrån Astrios damlag som nu var en spelare mindre.